Såhär tänkte jag i Söndags EM att min Vecka skulle se ut, träningsmässigt.
Måndag:Stenhårt fightingpass (skönt att få komma igång på riktigt igen!)
Tisdag: Box 'n kick (käka något med polaren efter, kolgrill om-nom-nom Reward y'all)
Onsdag:Gym två gånger (morgonpasset räddar dagen)
Torsdag:Fighting igen
Fredag:vila
Det krakelerade dag ett.
Kunde somna förrän strax efter halv två på Söndag. Så när jag vaknade på Måndagen så gick jag på kaffeångor och ren vilja. När jag kom hem efter jobbet så somnade jag på soffan, åt lite rester, och somnade vid nio tiden.
Och jag tror att det här är någonting som händer alla. Man går in dag ett med en uppfattning om hur ens träningsvecka kommer att se ut. Och man bygger upp en förväntning (jag vet att många gör det efter nyåret specifikt) om att nu,nu, NU kommer det att hända. Nu kommer man igång.
Och sedan kommer något i livet emellan, man måste jobba över, någon blir sjuk, man blir SJÄLV sjuk. Och man måste offra en dag, eller en vecka. Och då är det så lätt och lovande, och faktiskt skönt att sätta ett nytt mål. Ok, i MARS då händer det, det här är min månad NU...Nej katten fick snuva. Fan, allt är kört, lika bra att carb-loada med en pizza.
Och jag kanske tar det till sin logiska extrem nu, men mentalt sett så är det väldigt frestande att man skjuter upp sitt mål. Och då är det viktigaste att bara göra NÅGOT. Blir du försenad till gymmet? Skit inte i det och gå imorgon. gör NÅGOT gå ut med hunden, eller partnern eller bara gå till gymmet och kör ett snabbt cirkelpass (i mån av plats och tid människor!). Det är alltid bättre att göra någonting än inget. Och sätt det i din pluskolumn när det är vecko slut. Och du äter din pizza.
Eller gör som en av mina tränare sade en gång. "kör alltid Armar och Mage på Fredagar, då orkar du inte lyfta flaskor, och när du gör det så tänker du på vad du förstör"..

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar