Så i helgen hade vi ett startup camp..typ.
Vi hade ett fighting läger och det var hur kul som helst. Det är lätt att känna att man tappar sin edge (låter pretentiöst, men jag kan inte komma på ett bättre ord just nu) och de faktum att jag tänkte börja min termin med ett tvåtimmars mini-camp var lite lätt avskräckande. Men samtidigt så lät det hur roligt som helst, och jag kunde inte tänka mig att inte gå.
So off i went.
Det var ett bra och intensivt läger, fokus låg på att hitta öppningar. Vi övade på att skydda våra svagapunkter när vi själva hade öppningar, och hur man prickskjuter när man ser att man får in en bra träff. Det extra lilla fokuset att bara "sikta" det är så lätt att glömma, men ibland när man hamnar i sin rytm så är det lätt att man kör sitt tempo, man fintar, jabbar till en rak, fintar en spark och går in med ett knä. Ibland ser man en öppning och man har en sekund på sig att få in en bra träff, och det var den reaktinen vi övade på. Samt hur man kör ett defensivt game och tar sin tid för att återhämta sig när man själv fått en träff.
Det låter väldigt enkelt när man läser det,givetvis, på samma sätt som jag tänker mig att det väldigt enkelt ut att ge landlaget bättre coaching själv i OS. Men som vanligt så är det väl den fina distinktionen av att skriva och göra.
söndag 12 januari 2014
Putting the "punch" back in "pun"...Wait, wha~?
Skall bara ta ett kort tillfälle i akt och länka till denna hemsida det är en annan blogg (jag har nu blivit allt jag avskyr)
Det är en otrolig massa bra citat som har summerats in i bra blurbs som man lätt kan sno till facebook, låtsas ha upptäckt och sedermera promota själv.
Nog om det. tänkte på denna specifikt.
När jag tävlade (ca ett halv decennnium sedan) så brukade jag alltid tänka på ett liknande citat av Jack dempsey
"A champion is someone who get's up when he can't"
Det lustiga är att det är såpass kort och tvetydigt att det kan appliceras på nästan vad som helst. Och i mitt fall så tog jag alltid styrka från det när jag tränade som hårdast, fick jag luften slagen ur mig? upp med handskarna och fortsätt, det är alltid bättre att göra något än inget. Slut efter en tävling där jag förlorade? vad kan man lära sig, ta det som skall bli bättre och förbättras.
Men det är annorlunda vad som motiverar oss. Vi hade ett "start up camp" i helgen, och det var onekligen en av de roligaste sakerna jag gjort på länge. Jag snackade med några av nybörjarna om att tävla och de frågade hur nybörjartävlingar är, varför det är läskigt, vad som driver oss. Osv osv.
Jag delar gärna med mig av min knapphändiga erfarenhet, och jag tycker det är kul att höra vad som motiverar alla, för vi har alla olika motivationer. Alla som går in i en ring någonstans i världen har olika vikter på sina handskar. För vissa handlar det om erkännande, för andra om respekt. För vissa är det att överleva att möta sina rädslor, och för vissa är en det en fråga om pengar. Och jag är fast övertygad om att vi alla bär på en tyngd vi möter i ringen. Och det enda riktigt bra tips jag kan ge är följande.
testa, gå in i en nybörjartävling, hitta en coach som känner din fighting någorlunda och vill ta sig an dig. om du inte kan hitta/ni inte har det i din stil. Testa bara.
Träna som ett SVIN innan, ge allt du tycker du har, och låt någon se dig fightas, ta dig an deras åsikt.
Men det viktigaste är att du testar.
Att träna för att träna eller träna för sin träning
Geeesh, vart fan har ni varit någonstans? jag?..jag? JAG!
jag har bara suttit här och blivit obeast och väntat på att någon skall läsa. Aja, nog om det vi, skall inte bråka,i och med att ingen läser bortom jag och kanske något hjärnspöke så skall jag väl inte bråka med mig själv.
Innan jag försvann i den N^2 rymd som jag är i när jag inte skriver så inhandlade jag lite av produkten ovan. Måste säga att jag snabbt fastnade för den, högkvalitativt protein med en lättförståelig innehållsdeklaration och lätt upplöst i mjölk.
Men tillbaks till headerns innehåll.
Någonting jag ofta försökt att förlika med mig själv över årens gång, och någonting jag gärna pratar med folk i min omgivning som gillar att träna mycket (ca fem dagar eller sju gånger per vecka) är att jag måste inte kunna lyfta tyngst, eller springa snabbast, för att för mig så är löpning och styrketräning bara komplimenterande aktiviteter vars syfte är att förstärka mig i min kamp sports träning. I och med att kampsport ofta sker under strukturerade former med en Coach, tränare Sifu, sensei, guru vad man önskar, så är det oftast även låst till fasta tider. Och när man har rutiner i livet som låser upp stora segment av sitt liv (Fast arbete/familj/annan hobby/välgörenhet) så kommer det oundvikligen ske att man behöver ta på sig extra pass för att hålla sig aktiv. Alternativt att man behöver fler pass än de som finns tillgängliga. Svårigheten i detta ligger givetvis i (som ni säkert redan sett) att man inte kan låta den tertiära aktiviteten ta över tiden eller energin som behövs till den primära aktiviteten.
Det jag försöker säga är att det är svårt att hålla detta under två omständigheter
A) Fighters, kampsportare, budokas är oftast av naturen högst tävlingsinriktade. Jag nämnder dessa då jag inte har så mycket egen erfarenhet av lagsporter. Och i och med den tävlingsinriktade naturen så kommer det naturligt att man pushar sig själv litet extra, och vill springa litet snabbare, lyfta mer, simma bättre. Och den ansträngningen kommer förr eller senare skära in på din huvudsyssla.
B) Det är lätt hänt, åtminstone för mig, att när du går på gymmet på morgonen eller springer efter träningen eller dylikt, att man tar på sig en extra belastning som tar energi från det man egentligen ville stärka, tex, man går upp tidigare och går till gymmet, har en hård dag med sina barn, någon blir sjuk eller det är en pissig dag på jobbet.
"äh, du tränade ju ändå imorse" men då har man skapat ett falskt sorts nöje, som kommer att börja påverka ens prestation.
Nämner ironiskt nog detta för att jag denna vecka har varit rätt nöjd med året start. Men det är viktigt att komma ihåg att detta är bara början.
jag har bara suttit här och blivit obeast och väntat på att någon skall läsa. Aja, nog om det vi, skall inte bråka,i och med att ingen läser bortom jag och kanske något hjärnspöke så skall jag väl inte bråka med mig själv.
Innan jag försvann i den N^2 rymd som jag är i när jag inte skriver så inhandlade jag lite av produkten ovan. Måste säga att jag snabbt fastnade för den, högkvalitativt protein med en lättförståelig innehållsdeklaration och lätt upplöst i mjölk.
Men tillbaks till headerns innehåll.
Någonting jag ofta försökt att förlika med mig själv över årens gång, och någonting jag gärna pratar med folk i min omgivning som gillar att träna mycket (ca fem dagar eller sju gånger per vecka) är att jag måste inte kunna lyfta tyngst, eller springa snabbast, för att för mig så är löpning och styrketräning bara komplimenterande aktiviteter vars syfte är att förstärka mig i min kamp sports träning. I och med att kampsport ofta sker under strukturerade former med en Coach, tränare Sifu, sensei, guru vad man önskar, så är det oftast även låst till fasta tider. Och när man har rutiner i livet som låser upp stora segment av sitt liv (Fast arbete/familj/annan hobby/välgörenhet) så kommer det oundvikligen ske att man behöver ta på sig extra pass för att hålla sig aktiv. Alternativt att man behöver fler pass än de som finns tillgängliga. Svårigheten i detta ligger givetvis i (som ni säkert redan sett) att man inte kan låta den tertiära aktiviteten ta över tiden eller energin som behövs till den primära aktiviteten.
Det jag försöker säga är att det är svårt att hålla detta under två omständigheter
A) Fighters, kampsportare, budokas är oftast av naturen högst tävlingsinriktade. Jag nämnder dessa då jag inte har så mycket egen erfarenhet av lagsporter. Och i och med den tävlingsinriktade naturen så kommer det naturligt att man pushar sig själv litet extra, och vill springa litet snabbare, lyfta mer, simma bättre. Och den ansträngningen kommer förr eller senare skära in på din huvudsyssla.
B) Det är lätt hänt, åtminstone för mig, att när du går på gymmet på morgonen eller springer efter träningen eller dylikt, att man tar på sig en extra belastning som tar energi från det man egentligen ville stärka, tex, man går upp tidigare och går till gymmet, har en hård dag med sina barn, någon blir sjuk eller det är en pissig dag på jobbet.
"äh, du tränade ju ändå imorse" men då har man skapat ett falskt sorts nöje, som kommer att börja påverka ens prestation.
Nämner ironiskt nog detta för att jag denna vecka har varit rätt nöjd med året start. Men det är viktigt att komma ihåg att detta är bara början.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)

