Första passet med min lilla son

Nästan som ovan.

Tidigare idag så tänkte jag att jag skulle ge min respektive en paus ( och mig själv en enorm klapp på axeln, då alla pappor vet att deras försök till att hjälpa till= 10^2 än faktiskt allt som händer när den andra är föräldraledig) eller tro det i alla fall.

Så jag tog tag i min lilla, klädde han varmt. Spände fast han i denna

och gav oss ut på en promenad. Jag tog han förbi området och i och med att vi bara var vi två så blev det en ca 7 Km promenad. Och ett par 700 Kcal brända (runkeeppeeeerrr).

Det ingen riktigt berättar är att de flesta föräldrar som knatar runt med sele i början konstant stannar, petar på sele och barn, och går vidare, i någon sorts bizarr start-'n-stop dans. Anledningen är att man är orolig att han ligger fel/inte kan andas, osv osv. Eller att selen helt plötsligt skall brista. irrationellt så, men det är ändå en tanke jag vet att fler har haft. Och det är viktigt att man kommer ihåg att det är ok, bara fortsätt gå, testa dig fram och se själv att det går. Eller vänd hem, men ta din promenad SNART. Det är viktigt att man känner sig bekväm med lillen själv, och att han känner att det är tryggt att vara med dig.

Det är även RIKTIGT bra motion, vår lille väger runt fem KG, vilket ger bra effekt efter sju kilometer. Det ger perfekt motion och är bra på dina "off " dagar.

Själv så har har den här lilla parveln klädd i detta

Så jag och Pandan hade en bra mysig promenad idag, frun fick sova, och jag fick gå av mig. Nästa gång behöver jag nog ta med mig vattenflaska bara.

Back on track JFDI

jag vill bara påminna om att Shia lebouf INTE copyrightat JDI. U_tan JFDI är äldre. XD

Den första veckan har gått *dramatisk trumvirvel*

Bra. Bättre än jag trodde. Tre morgonpass. Tre bra pass.

I måndags fick jag till ett bra axelpass.

MÅN
2Km tar mig nu ÖVER tio minuter, jag får fila på detta.
Axlar
Sittande militärpress är nu 22KG      12 set om fyra reps.
kettlebell på 26 KG                            tio set om tre reps
Shrugs med 32 Kg                             tjugo set om tre reps
Chinups om mina egna 96 Kg           sju set om tre reps.

ONS
LEGDAYYYYYY
Cykla för att värma upp, tio min= 5 Km (cyklar aldrig så har ingen relation på detta)
Maskinerna är som vanligt för mig, dvs maxvikterna om tio set till tre reps.
Benböj i maskin 120 KG               tio set om tre reps
tåhävningar i maskin om 120 Kg  tju set om tre reps
Och hundra hopp på hopprepen emellan.


Fre

Bröstdagen.
Bankpress i maskin 103 KG               sju set om fem reps
snedd bänkpress i maskin om 78 Kg  tioset om fyra reps
Cable press med 17 kg i var hand      tio sett om tre reps


Och nu idag på Lördagen blev det en mysig promenad på en ca sju kilometer med en liten vikt på strax över fem KG fastspänd på bröstet.

Mer om det senare.

Matvanorna är bättre, inget "skräp" eller snask på vardagarna, utan endast på Fre eller Lör. Eventuellt söndag (så ja....nästan 50% av veckan XD )

Men jag känner mig friskare hitills. Och jag har dragit ner på läsk drickandet. Så hitills är det bättre. Men nu är det dags för vecka två, när man brukar ha sin svacka för att man börjar bli "nöjd"

OUT!

Dad' bod

Just nu så är det dags, nu händer det, ny vecka/månad/år/efter semester, det är min tid, det är mig det handlar om NU ÄR DET FUCKING GOOOOOOO!

Följt av ett par veckor, månaders intensiva träningsbilder på facebook , och en massa brist på självdistans så är det tillbaks till gamla vanor.

Låter det bekant? Inte? Nej jag har ju inte facebook så det gäller inte mig....eller?

Jag tror att alla som står med tårna över 30-års gapet har erfarit någonting liknande, om än inte i funktion så i form. (som vi vill komma i?)  man får en plötslig uppenbarelse, man är på väg till bussen, man ser någon som "kunde ha varit jag, om jag bara fortsatte" man känner att man är oattraktiv för sin partner.

Jag tror inte att det finns en dålig anledning att träna, den sistnämnda är väl snudd på, då det snarare har att göra med dålig kommunikation samt att man är missnöjd med sig själv.

Jag har i alla fall bestämt mig för att försöka komma ur den här sirapsbyggda sockerfällan jag, inte ens har ramlat i, jag lade mig ner i den och rullade runt, förnöjd smackandes med läpparna av glädje.

Så mitt nya mål är

* hemlagar fyra gånger i veckan
*träna MINST tre gånger i veckan
* komma under nittio KG innan December.


Nu, det sistnämnda är lite av en osannolikhet, då jag har snavat över nittio i snart...fyra? Kanske fem, men fyra verkar rätt. Men jag behöver ett bra mål, men mer om alla "mål" och påtagliga häckar man hoppar, så rör det sig om att jag vill kunna må bra igen, jag vill känna mig "fit", så den här veckan blir no mercy, se vad jag springer 2KM på, vad jag "baslyfter" i samtliga veckopass.

Jag återkommer när jag är igång. Men det finns ingen bättre tid att få igång bra vanor än idag, för snart har morgondagen redan anlänt. Och passerat oss vid.

Rakt genom Kaklet, vem fan springer in i kakel till att börja med?

Så jag har kämpat en del med motivationen på sistone. Med vilket jag menar vad de flesta säger när de säger det, "jag har inte hittat en anledning att gå till gymmet som trumfar mitt skriande behov av att ligga på soffan och sova" 

Då och då ponerar jag om jag inte FAKTISKT tränade mer när jag hade Facebook eller var kopplad till en grupp med människor som jag visste att det faktiskt grämde lite att jag tränande, men inte dem. 

Å andra sidan så kan det helt enkelt ha att göra med att när jag hade Facebook så var jag under samma tid med i en förening där vi alla var tävlingsinriktade och drivna, och pushade/häcklade varandra till att komma än längre.

Men jag tror ändock att det finns en positiv avsida till att man har genererar en on-line aspekt av sitt tränande,det problematiska är väl att du därtill behöver ett sunt förhållningssätt till din träning, och att en internet persona bör vara samstämmig med ditt liv i helhet, och oavsett om så är fallet eller ej, så är det lättare att klaga på internet än att berömma. Se bara Metro.se 

Men nog om det, vad har jag gjort idag? 

Dedikerad till min fru, med superkraften av att "care about my paltry shit"

Jag missade att äta en ordentlig lunch idag, men tog ett paket med Pauluns torkade frukt innan, för oss 80-talister som ofta matades med Dextrosol eller Russin innan träningar när vi var små. Fungerade lika bra nu som då!

Med vilket jag menar inte alls. 

Men det blev 10 minuters löpning med fem minuters gång i uppförsbacke för ca 250 Kcal, dvs en liten glasspinne eller en minimal chokladkaka. yay. 

Följt av 

8 reps om fyra set av 48 KG frivändningar, medans jag emellan körde liggande hanteldipp bakom huvudet med 22 kg hantel. 

följde upp med 12 reps om fyra set av marklyft med ödmjuka 71 KG med stående hantelrodd 12 rep om fyra set på var hand,med en 22Kg hantel.

Sedan rullade jag över till rygglyft med 20 *3 med en tio kilos hantel, och avslutade med latsdrag om 10*3 80 Kg.

Sedan drog jag hem och njöt av den friska luften, och försökte att inte spy av utmattning, Så jag är nöjd med att jag hade ett bra pass.

ibland undrar jag om jag har en osund inställning till träning. 

Ett livsmål uppnått

'

Bara att googla på "MMA QUOTES+Getting up again" ger dig nog med motivation för att brottas med Reza mad dog. Och förlora, men han verkar rätt trevlig så man lär sig nog en hel del.

Numera så går jag på gymmet och lyfter vikter snarare än att slå på saker.

Och idag,den 23/03-2015 så uppnådde jag en av mina livsmål, det är ett löjligt ett från när jag gick i högstadiet och innan det lågstadiet.

Jag bänkpressade idag mer än min egen vikt, och jag bänkpressade idag över 100 Kg (106,5 för att var precis........). Det kanske är lite löjligt, men när jag var yngre och i KASS form, så lät det alltid häftigt att kunna bänkpressa sin egen vikt. På ett väldigt barnsligt men ändå tillgängligt sätt. Och 100 Kg är ett fint runt tal som lätt kan närma sig, det är som att kunan göra 100 armhävningar, eller 500 situps, det påverkar INGEN förutom dig själv, och högst antagligen endast på ett rent psykologiskt plan. Såtillvida att det ger dig en självmotivations boost att känn att du faktiskt gör framsteg, det är även ett påtagligt mål som ger dig ett lätt sätt att flytta målstolpen. Tex, nästa mål är 120!

Det var så jag gjorde när jag ville komma upp i 100 armhävningar, gjorde 20,25,30,50, var morgon eller kväll. En gång om dagen, höj med fem varje vecka. Påtagliga mål med en inkremental ökning grundad i en liten bit var gång brukar alltid hjälpa mig när jag vill uppnå någonting i träningssamband.

Att komma tillbaks till träningen är någonting av en kamp i uppåtbacke, som det onekligen är för alla. Men det är skönt att kunna träna fritt efter mina egna tider och behag, och priset av att jag inte kommer iväg hela tiden, kontra att jag alltid är nöjd efteråt, är något man får ta antar jag.

Vad fan har JAG hållit på med?

oh jeezzzyyyyyy

var fan HAR jag varit? Lätt att svara på. Mitt nya Swanky jobb. *dansar en jig över att ha ett jobb han trivs med*

Jag vet att det är få förunnat. Men jag trivs verkligen med det nya jobbet, och det är skönt.

Ännu viktigare så skall jag få barn. Det är svårt att skriva på ett sätt som på ett korrekt sätt återger vikten av roden, av tumultet som dagligen stormar inom mig, med stormande hav av glädje, omringandes små atoller av "hur-gör-jag" och ö'ar av "holleeee shieeeet jag behöver få ihop min skit".

jag är som en poet ibland.

Och med det menar jag, osammanhängande och beroende av substanser, jag tittar på dig Byron, Shelley,Ginsborough,Hunter S Thomspon...et al.....ALL

i kid.

Soon with a kid.......

Jag har redan nu orealistiska förväntningar på mitt kommande barn. Verkade mest effektivt så. 

Jag kan framgångrikt rapportera att mitt utvecklande av pappahumor fortskrider normalt, tråkkörteln har svällt tillfredställande och jag är fylld med jämte ordvits och förakt mot alla under 25 år. På grund av att "Vad-har-de-hunnit-lära-sig-EGENTLIGEN" Vilket betyder att jag inte förstår hur Modern teknologi fungerar, och det skrämmer och förvirrar mig. Det är helt otroligt vad mycket det är att förbereda, men huvudsakligen så är min funktion att fungera som en obrytbar stenstod vilken mot min partner kan luta sig, och ge fotmassage+Ryggmassage.

NATCH.

Bortom det så tränar jag inte längre kamsport regelbundet, vilket har varit en otrolig omställning för mig, jag blev direkt mer rastlös, lelös och började slarva med att trycka i mig en påse godis.Bara att få göra det mitt i veckan utan att tänka matchvikt, eller sockerdipp innan träningen har varit som en magisk semester. För mig så brukade det vara någonting som endast skedde under längre helgtider och vilohelger. Så att säga att jag ballat ur är något av en konservativ underdrift. Jag kan även meddela att mina 2-4 Pass av hårdintensiv Cardio var vecka var välbehövda, utan den motstående vikten så har min personliga justitia våg av konsumption fallit ihop på sig själv.

Ie, jag äter ALLT. Och jag väger i regel någonstans mellan 93-103.

Nej, det står inte fel. Det är sant. Beroende på hur jag tränar.

My man Isaac tell it like IT IS

Fördelen är givetvis att jag kan vara mer med min fru, och jag är närvarande hemma, och jag kommer hem i tid på kvällarna, mitt liv är inte lika inrutat och jag är tillgänglig.....

huh, när jag läser igenom det så ser det rätt rättvist ut.

Numera går jag mer på P&T istället för 24/7. Vilket bara känns mer bourgeoisie, det är oftast fyllt av medelålders människor i ohyffsat dålig form. eller oartigt god form. Mer om det senare.

så, allt är annorlunda men bättre.

Shit.