Recension- Goodlife bars-Star nutrition, A moment on the lips, a lifetime on the hips.

Jag tror väl knappast att det har undgått någon boomen som skett de senaste åren inom träningsbars. När jag började träna så kunde du köpa en sorts bar. Den kom i choklad, och ibland jordgubb, den var tjock, kompakt, och rik på socker och protein (dock så stoltserade den med mottot "NU FETTFRI!" som en sköld mot onyttighetens frestelser)

Nu kan du hitta fem olika bars i varje pressbyrå.

En förändring jag välkomnar. Det är bra att det finns ett större urval, men det sätter också större krav på oss som konsumenter. Så frågan är, som alltid, vad vill du ha av din bar?


Vill du ha en smalbar? skall den fungera i din Deff och smak är inte en prioritet?
Vill du ha en bulkbar? skall det vara MASSOR med protein som du tar en god timme innan passet?
vill du ha en energibar? kan de gott vara socker i? för du skall springa ditt maraton ochdu behöver ditt socker.

Personligen så brukar jag gravitera gentemot den sista. Det bör väl nämnas att det är helt fel attityd att ha, det är bättre att tänka "bättre att äta någonting än ingenting och jag skall träna nu Nu NU". om du har tid att planera så fixa någonting bättre, som kvarg och banan (vi kommer till "kvarget" som säljs senare, don't get me started)

Jag tänkte börja med att recensera Goodlife baren av Star nutrition. Detta är en väldigt populär bar, som jag själv brukar äta en innan jag går till gymmet eller lokalen.

Då alla olika bars innehåller olika mängder socker, kolhydrater osv osv så går jag igenom de två som jag föredrar

Barsen är alltid på 100G och kaloriinnehållet är på mellan 390 till 415 kalorier. Vilket är väldigt högt i sig. De innehåller ca 32 till 37 gram socker (eller procent för den delen). För jämförelse så är en snickers ekvivalent ca 500 Kcal och 50 gram socker. Så det är fortfarande en väldigt hög mängd socker i dessa. Det är även fruktos sirap i båda dessa. So det hamnar definitivt i negativt kolumnen. (http://en.wikipedia.org/wiki/High_fructose_corn_syrup_and_health) Tro inte på allt på Wikipedia, men den här är Vid skrivande stund, förvånansvärt bra skriven. 

Proteinet är Mjölkprotein, så inte allt för mycket att klaga på där. Om du inte är laktosintolerant, i vilket fall du är fri att passa denna. (alla som är laktosintoleranta är inte intoleranta mot proteinet, men de flesta brukar märka det själva) Det är mellan 29-35 G protein i var bar, så den mängden är relativt standardiserad. En snickers har ca nio, om ni fortfarande gillar jämförelsen. 

Så. Smaken då ?

När det gäller "nutty peanut" så faller Snickers jämförelsen in i ledet igen. Den smakar väldigt gott, jag är benägen att säga att den smakar som en snickers, fast den har starkare jordnötssmak, och är mer "krämig" där snickersen är crunchig. Väldigt god.

Så kommer vi till min favorit utav goodlifes bars. Bounty......jag menar "coconut dream" den smakar lika gott, om inte godare, än majoriteten av de chokladkakor med cocos smak som finns att köpa idag. Om du har sötsug, och du tycker att choklad och och Cocos är en hit, kontakta din internet återförsäljare idag, varför inte gymgrossisten. Och köp ett paket, det är på rea!

Så, om du vill ha ett nyttigare alternativ till godis, eller behöver energi innan träningen ( då de flesta av oss går direkt till gymmet efter arbetet eller studierna) så rekommenderar jag hjärtligt dessa, bara du inte lider av missförstånden att du blir trind och tanig av att äta dessa allena. Glöm inte.

Practice does not make perfect, perfect practice makes perfect. 

Om du tycker att det verkar bra , men är osäker på vilka smaker som är bäst, så kan man oftast köpa ett par av varje och ha en "mix" om du köper flera, så lägg i en kartong och ta bara fram en utan att titta på vilken det är ;) vardags spänning.

Recension-"ripped hardcore" av chained nutrition.

Dun-dun-DUN!

Min första recension. Min starka misstanke är väl att de flesta som har sökt en fettförbrännare har sett denna på erbjudande online och antingen bestämt sig för att de inte vill ha en fettförbrännare, eller att de tar och ger den en sväng. Jag skulle verkligen rekommendera det senare. Denna finns för närvarande på erbjudande hos gym grossisten, och jag har använt den själv sedan en längre tid tillbaks.

NOTERA: Jag är varken läkare, utbildad inom näringslära eller personlig tränare. Om du har en dokumenterad historia av hjärtproblem (tex arytmi) eller av magsår eller IBS så skulle jag inte rekommendera den ,och om du är tveksam, testa inte. Det finns alldeles för många som "själv medicinerar" tränings tillskott och brukar dem fel, det vore bra att veta att det inte blir alltför många fler.

So, into the breach.

De aktiva ämnena i Ripped hardcore är Capsaicin, kaffeböne extrakt och raspberry ketone. Ketones dokumenterade effekter verkar vara tvetydiga i bästa fall, men koffeinets förmåga att öka ämnesomsättningen och höja din förbränning är något som alla som någon gång tittat på fettförbrännare är bekant med, Capsaicin är det aktiva "brännande" ämnet i chilipulver. Samt ett ämne som brukas av vissa insekter för att paralysera sina byten,  och om du någonsin får det i ögonen så bränner båda med en otrolig smärta.

Nog om det, vad tycker jag? Jag brukar ta en kapsel till frukost, och man känner snabbt av att man blir lite varmare, och att du får en lätt brännande känsla i maggropen. Jag skulle personligen avråda att man tar den den på tom mage, då det kan bränna till rätt ordentligt, jag har hört att de som har känsligare mage får halsbränna och att den till och med kan förvärra din IBS. För mig så räcker det med att ta något litet att äta, och för andra så går det bra med att dricka rikligt med vatten för att motverka detta. Efter att du tagit så tycker jag att du känner dig varmare (nämnt ovan) samt att du får en liten "boost" som piggar upp dig, detta kan dock vara rent psykosomatiskt, men vad jag hört av bekanta så upplever alla att man blir både piggare och att man kan pusha sig själv litet mer när man tränar. Jag tar denna oavsett om jag skall köra en kardio eller styrke träna. Och här är den skillnad jag märker

Kardio(löpning/ Kampsportsträning/ cykling): du svettas mycket mer, du kommer att känna att du "kommer igång" snabbare, om du är typen som har svårt att komma igång i början av passet och behöver en lång uppvärmning, så kan jag definitivt se att den hjälper dig med detta problem. Jag upplever att reaktionsförmågan skärps någorlunda (marginellt, ca tio procent kanske? men var liten del hjälper) som mest om du har sovit dåligt.

Styrketräning: Orkar man lyfta mer? tveksamt, orkar du fler reps? definitivt, jag kan inte garantera att någon av dessa fördelar stämmer för dig, men jag upplever att det hjälper dig träna "längre" och att det hjälper dig att förbränna fett.Om du har en deffningsperiod på ingående så kan jag se att de ger dig en stor fördel. Men om du söker ett direkt prestationsförhöjande för ökad press, så skulle jag nog rekommendera ett kompleterande PWO.

Praktiskt att tänka på
* ta inte på tom mage, det är värt att upprepas
* läs instruktionerna, en om dagen, det finns dock ingen begränsning om hur länge du kan ta dem, som vissa andra PWO's har.
* bit INTE igenom gelatinet. Du kommer att ångra dig, inte ens för att testa. Det finns en anledning att det är gelatinbaserat.
* Om du är vegetarian eller vegan så bör du inte ta dem, som sagt, gelatin.
* skaffa en bra deodorant. Även om du bara svettas lite extra om dagen så kan det vara värt att skaffa en bra anti perspirant. Lukta gott på Gymmet= profit for everyone.
* om du skall träna efter jobbet så ta en hellre till lunch än till frukost.
* ta inte en efter 15:00 om du har normala arbetstider. Mängden koffein är.....avsevärd per kapsel, och i och med detta så finns det en stor chans att du kommer ha svårt att sova.

Jag rekommenderar denna personligen, den fungerar för mig, och den är en kvalitativ produkt för vad du betalar.

It's summertimeeeeee

Vädret vände äntligen förra veckan, och jag hoppas att alla är upptagna med att träna.

Jag såg den här igår, och den fick mig att tänka på hur svårt det kan vara att sätta upp ett bra träningsprogram åt en kompis. Eller en själv

Runkeeper- Keep runnin'

Jag har aldrig recenserat något förut, så det här blir lite av att ryta ny mark. Jag kommer inte gen poäng på en skala utan snarare bara ge min subjektiva upplevelse av Runkeeper. Att notera är väl att jag har Android versionen, och jag har sett att mina "Mighty-apple-cult" vänner har en annan version.

Varför bör jag skaffa runkeeper?

Jag skulle rekommendera Runkeeper av följande anledningar

• Du vill få en realtidsmätning på hur långt du springer, hur många kalorier du bränner för din vikt, och en app som räknar in altitud (vilket påverkar en hel Kcal förbränning för oss Tungviktare)
• Du vill kunna ställa olika sorters "kom igång nu" meddelanden.
• Du vill ha en app som tillåter dig manuellt registrera dina aktiviteter BORTOM löpning. Vilken du kan göra manuellt via inlägg, det finns bland annat "styrketräning/kampsport (Boxning eller MMA) dans och aerobics" vilket är behändigt om du vill ha en graf på ALL din träning
• Du vill ha ÄNNU ett sätt att lägga upp din träning på Facebook för att Fat shame'a dina kompisar, gärna genom att skriva något kitschigt (spring en mil och lite mer och skriv "en skön nedvarvning" eller prestera järnhårt och var ödmjuk, ger garanterat resultat) 
• Du vill övertyga dina vänner om att skaffa Runkeeper, och sedan tävla inom ditt gäng, kanske med ett fastmål och en belöning var Fredag för den som gjort bäst? med en vandringspokal från http://www.pokalhuset.se/ 
• Du vill kunna ha diagram, kartor och en online kompilering över din träning? Jaha, du har Android? SUCK IT! 

Vilket är vad jag vill komma till. Många av de funktionaliteter som mina vänner gillar bäst finns helt enkelt inte på HTC/android marknands appen. Inga snitsiga redigeringsfunktioner till andra program, knepig GPS kompatibilitet. Samt att den ofta hänger sig och startar om från noll. Men tydligen är den Grym på Apple. 

So, good for them 

I övrigt? DEN ÄR GRATIS. Så det är lite att klaga på bilen jag fick utan att betala. Om du kan stå ut med att den kraschar när du minst vill det, i utbyte mot kaloriförbränning, potential till vuxenmobbing, realtids GPS uppdatering om vad du gör och........dammit. Om du läst så här långt. Det mesta jag har är små klagomål. överlag så är det en bra app. Definitivt värd att testa om du så här långt in i 2014 inte har en mätnings app. 

VVV (Våga.Vägra.Vanligt)

Jag hade en diskussion med mina vänner igår om vad som definierar våra respektive nationaliteter och vi kom fram till att "må-dåligt-över-att-man-inte-tränar" är otroligt svenskt. Och nu till sommaren så måste det ändå vara rekordsiffror på att missa träningen. Över åren så har jag hört alla ursäkter, och till och med genererat en del själv. De vanligaste är

* Det är så fint och varmt ute, jag kommer att slänga mig in i ett självorganiserat maraton varje dag
* Jag har träffat någon, och vi kommer att ha så mycket samlag att vi bränner väl över en miljon kalorier var dag. MINST.
* Det är sommar, det är inte meningen att man skall låsa in sig i en lokal. MAN SKALL LEVA. Med vilket jag menar att jag skall dricka öl/vin, hänga med kompisar och äta vad faen jag vill. 'MURICA!

Varpå gymmen sedan töms på alla bortom de mest fanatiska utövarna tills hösten, då folk minns sina nyårslöften och i ett vagt berättigande av sina pengar känner att det är dags att komma igång igen.

Så varför tröttnar man? För att man gör samma sak, hela tiden, enligt mig. Så enkelt.
Det kan vara någon som håller träningar, det kan vara gymhäng. Oavsett. Monotoni dödar din motivation. Så vad är min rekommendation?  Klyschan såklart.

Att man pushar sig själv bortom sin komfort. Testa nya övningar, skaffa en partner-in-crime. Testa lite nya träningsformer.

Själv så bestämde jag mig förra veckan för att ta mig ur min Comfort zone, jag brukar jogga ca tre kilometer.

Men väl ute i spåret så tänkte jag,
  "om jag inte tar min vanliga slinga, utan bara tar höger, vad händer då"
Allt du behöver göra är att testa något nytt, ta en ny riktning, och våga vägra vanligt.

I mitt fall så hamnar man i en skog, som leder till ett fält, som leder till backar, som leder till en äng...som leder till en skjut bana......Så ja, det kanske är bättre med lite inovering under gränser.

I'm out!

ta lite motiverande musik, eat some steak, lift some weights!

https://www.youtube.com/watch?v=vVKOgzoYd3Q

And then?

Jag refererar inte till Ayum hamasaki låten (ye olde youtube that) utan snarare till den gamla sjuttiotals Gedankenexperiment  där någon berättar sitt mål, och den andra säger, och sen, och den första personen skall svara, rent spontant, och sedan får frågan igen "och sen?" tills det att du har något svar att ge, tills ditt sinne bokstavligen inte kan finna en logisk fortsättning på vad du har för mål. 

Det är en intressant idé och framförallt så tror jag att det bygger vidare på idén att vad många sportutövare skulle dra nytta av är att de infogar mer mental träning i sin träningsregime. Om vi inte arbetar på den mentala delen lika hårt som den fysiska så kommer vi att fortsätta blint utan ett klart mål, och utan att ha stärkt vår beslutsamhet så är det lätt att man tappar sin motivation. 

Jag hade ett mindre mål förra veckan, det var att få in fem pass under fyra dagar. 

Min tanke var att jag skulle träna såhär

*Måndag Fighting
* tisdag Box'n kick
* Onsdag kondition på gymmet (14 min löpning/6 min gång i högt motstånd/10 min cyklande och lite mage på det)
*Torsdag Box 'n kick och efter det ett pass av Fighting. 

Just torsdagen är någonting jag försöker att få in i min vecko rutin, då det är både stärkande för min grundkondition, samt att jag personligen är övertygad om att det är konduktivt för min fighting att gå ronder när man, för att bruka det vackra citatet "trött som en åsna, jao" parafraserat från en gammal träningskamrat. 

Så nu har jag gjort det i två veckor, och det är lättare var gång, "och sen?" tja rent logiskt sett så fortsätter jag bar att göra det så att jag kan förbättras, men jag känner att jag behöver ett klart mål för att hålla min motivation uppe. Så vad skall bli mitt mål? Det är väl frågan som alla som tränar en individsport frågar sig själva, ibland är det ett enkelt personligt mål, ibland är det mer komplext men vi har alla mål, ibland behöver vi bara ett annat par ögon som får oss att se det själva. 

Jag lämnar er (om någon ens läser) med ett till citat

Here's to you

Titeln är mest för att jag skamlöst skall kunna promota en sång jag gillar

http://www.youtube.com/watch?v=OpSVCL4vxOY

Jag vet att originalet är av "joan Baez" till den otroligt bra filmen "sacco e vanzetti" som är en otroligt intressant film om oskyldigt dömda politiska aktivister som döms på grund av sina politiska åsikter snarare än baserat på giltiga juridiska grunder, och jag kan inte sluta tjata om den.

Men nog om det, jag skrev den här posten av en enkel anledning, jag vill säga Tack. Tack till alla som stöder oss som tränar, tack till alla er som är där för oss när det är svårt, som stödjer oss när vi inte är nöjda med oss själva, till alla er som har lagat mat åt oss när vi är för trötta, som säger åt oss att det kanske är bättre att sova, för er som vet att vi är lite dumma i huvudet när det gäller oss själva, men accepterar det ändå.

i Mitt fall så vill jag säga tack till min underbara fru. Som kanske kan utläsas från texten ovan så är jag otroligt tacksam för allt hon gör för mig, när jag kommer hem blåslagen och utsliten, eller bara utsliten och hungrig så är hon där för mig, när jag kommer hem så sent att hon redan gått och lagt sig, då får vi prata dagen därefter. Hon gör otroligt mycket för mig, och jag vill bara ta den här chansen att skamlöst plugga (på ännu ett sätt) att hon är trolig, och jag är glad att jag har henne.

En dag skall jag köpa en hund åt henne som tack, för det vet jag att hon vill ha.

tills dess, enjoy

Idle hands are the devils helpers/Wait, wat?

Vilket alltid har slagit mig som motsägelsefullt, då ondska ofta verkar vara aktivt, snarare än passivt.
Nonetheless, denna vecka har jag lamslagits av den stora förstöraren (en mild nog förkylning att jag inte kan träna eller arbeta), jag är ambivalent till att stanna hemma från jobbet, då efter att jag fick svininfluensan för några rå sedan stannade hemma av den anledningen, (ca 41 grader feber, hallucinationer, gick ner kanske fem Kg, ville inte äta) så känns allt annat som att jag är en cop-out, speciellt som jag inte kan träna om jag inte ens kan ta mig till mitt arbete, häckla folk och arrangera ett logistiskt optimalt inköpsflöde, kom igen! det är typ att sitta i en stol ,prata, göra excel och dricka kaffe. Och ringa ett par samtal till Irland, Tyskland, Amerika, kanske arrangera en tull lösning för ett ombokat flyg.....

hur som helst, det är inte exakt arbete i en kolgruva, och hela arbetsrelaterade debatten med tankeverksamhet kontra kropps arbete vill jag inte ens ge mig in på just nu.

Som alla som har haft en någorlunda utarbetad träningsrutin med fler än tre pass i veckan vet, att när din rutin bryts om än bara de tre eller fyra dagarna, så känns allt crappa-licously grått. Man saknar sin motion, en kollega på arbetet elaborerade och trodde att det hade att göra med att kroppens avsaknad på motion direkt berövar dig det adrenalin och endorfin du får vid hård träning och du därmed får en substansstörning.
Eller, hennes ord var "asså, jag kan inte va' utan träning, det är typ som att det är nåt' fel på mig, jag får så jääääkla dåligt, förstår du ens det X!" Filosoferövrare är hon icke, men hennes ord klingade sant oavsett.

Så vad gör man när man inte kan träna? Om du är van vid att prestera någonting genuint, så behöver du ersätta det med något, jag läste en diskussionsartikel för ett par år sedan från en kampsportstränare att han genuint rekommenderade att hans utövare plockade upp en hobby, en som krävde en fysiskt skapande komponent. Tex frimärkssamling, täljande, snickeri eller något annat med minimal skaderisk men ändå ett slutresultat du kan ta på (snickrande var med...i don't even). Nu, jag har förvisso en sådan hobby, men finmotoriskt målande avbryts rätt fult när man nyser. Så vad gör jag?

BAKAR!

http://www.youtube.com/watch?v=3i5tnzhuZ64

Fråga inte ens, det verkar som om att jag har någons sorts orörd talang för att baka, som min stackars fru får lida av när jag blir uttråkad. Denna vecka allena har jag bakat
äppelscones
American cookies,två satser
Lagat Chili con carne strax över ett kilo och ett halvt
och scratch gjort Chicken bacon barbeque dream mackor.

Inte ens så att jag har hållit det nyttigt eller organiskt. Nope. going whole hog här. Smör? everywhere, always!

Keep it real invisible non-existent readers.

Vart åker OCD människor på semester?Bots-VANA! HAHAHA....

Hej!

i laugh, you cry, you'll probably leave.

Tänkte jag skulle prata lite om vanor man etablerar när man tränar. jag hade en kul diskussion med människorna på mitt jobb (jag är bättre än alla andra, för jag ser varken kön, färg eller etnicitet på människor, jag ser bara gråa blobbar av okänt kön som talar) en av dem etablerade att de aldrig skulle kunna gå ner i vikt för att de är vanemänniskor, varpå jag etablerade att det går utmärkt att bryta vanor, och som en vaneberoende människa är de YPPERLIGT utrustade för att ta sig an nya träningsvanor, på samma sätt som att jag gör ca sextio armhävningar och hundra sextio situpps varje morgon, så kan de ersätta sina onsdags-chips-belöningsdagar (actual phrasing) med en promenad eller typ lite rolig kampsport.

Jag fick då veta att jag var en ohälsosam träningsnarkoman som dödade mig själv, jahapp blobbert då går jag och dricker mitt kaffe utan socker och grädde vid datorn.

Vanor är faktiskt en av de första sakerna som är väldigt viktiga att bryta när man försöker ändra sitt liv, en bra vana för mig att försöka ändra efter behag är frukost. Jag åt i ca åtta år samma frukost, 3 DL havregryn, lite vatten, ett grönt äpple och eventuellt en blodgrape. Varpå jag inte kan äta gröt utan att må lite illa numera.

på sistone har jag ersatt detta med gröten nedan (shout-out to thug-kitchen the most badass food blog around)

http://thugkitchen.com/post/51561424744/dont-give-me-that-i-dont-eat-breakfast

Men på sistone så har jag börjat tröttna på att köpa quinoa och havrekross, så jag testar något nytt, jag knåpar ihop lite fruktsallad på helgerna för att krubba i mig på morgonen. Så förra veckan fick vi det här

Om någon läser det här ibland, vad äter ni till frukost? Brukar ni skita i det och krubba ner en kexchoklad?

in a party or partying?

Så i helgen hade vi ett startup camp..typ.

Vi hade ett fighting läger och det var hur kul som helst. Det är lätt att känna att man tappar sin edge (låter pretentiöst, men jag kan inte komma på ett bättre ord just nu) och de faktum att jag tänkte börja min termin med ett tvåtimmars mini-camp var lite lätt avskräckande. Men samtidigt så lät det hur roligt som helst, och jag kunde inte tänka mig att inte gå.

So off i went.

Det var ett bra och intensivt läger, fokus låg på att hitta öppningar. Vi övade på att skydda våra svagapunkter när vi själva hade öppningar, och hur man prickskjuter när man ser att man får in en bra träff. Det extra lilla fokuset att bara "sikta" det är så lätt att glömma, men ibland när man hamnar i sin rytm så är det lätt att man kör sitt tempo, man fintar, jabbar till en rak, fintar en spark och går in med ett knä. Ibland ser man en öppning och man har en sekund på sig att få in en bra träff, och det var den reaktinen vi övade på. Samt hur man kör ett defensivt game och tar sin tid för att återhämta sig när man själv fått en träff.

Det låter väldigt enkelt när man läser det,givetvis, på samma sätt som jag tänker mig att det väldigt enkelt ut att ge landlaget bättre coaching själv i OS. Men som vanligt så är det väl den fina distinktionen av att skriva och göra.

Putting the "punch" back in "pun"...Wait, wha~?

Skall bara ta ett kort tillfälle i akt och länka till denna hemsida det är en annan blogg (jag har nu blivit allt jag avskyr) 

http://mmaquotes.blogspot.se/

Det är en otrolig massa bra citat som har summerats in i bra blurbs som man lätt kan sno till facebook, låtsas ha upptäckt och sedermera promota själv. 

Nog om det. tänkte på denna specifikt. 

När jag tävlade (ca ett halv decennnium sedan) så brukade jag alltid tänka på ett liknande citat av Jack dempsey 

"A champion is someone who get's up when he can't" 

Det lustiga är att det är såpass kort och tvetydigt att det kan appliceras på nästan vad som helst. Och i mitt fall så tog jag alltid styrka från det när jag tränade som hårdast, fick jag luften slagen ur mig? upp med handskarna och fortsätt, det är alltid bättre att göra något än inget. Slut efter en tävling där jag förlorade? vad kan man lära sig, ta det som skall bli bättre och förbättras. 

Men det är annorlunda vad som motiverar oss. Vi hade ett "start up camp" i helgen, och det var onekligen en av de roligaste sakerna jag gjort på länge. Jag snackade med några av nybörjarna om att tävla och de frågade hur nybörjartävlingar är, varför det är läskigt, vad som driver oss. Osv osv.

Jag delar gärna med mig av min knapphändiga erfarenhet, och jag tycker det är kul att höra vad som motiverar alla, för vi har alla olika motivationer. Alla som går in i en ring någonstans i världen har olika vikter på sina handskar. För vissa handlar det om erkännande, för andra om respekt. För vissa är det att överleva att möta sina rädslor, och för vissa är en det en fråga om pengar. Och jag är fast övertygad om att vi alla bär på en tyngd vi möter i ringen. Och det enda riktigt bra tips jag kan ge är följande.

testa, gå in i en nybörjartävling, hitta en coach som känner din fighting någorlunda och vill ta sig an dig. om du inte kan hitta/ni inte har det i din stil. Testa bara.

Träna som ett SVIN innan, ge allt du tycker du har, och låt någon se dig fightas, ta dig an deras åsikt. 

Men det viktigaste är att du testar. 

Att träna för att träna eller träna för sin träning

Geeesh, vart fan har ni varit någonstans? jag?..jag? JAG!

jag har bara suttit här och blivit obeast och väntat på att någon skall läsa. Aja, nog om det vi, skall inte bråka,i och med att ingen läser bortom jag och kanske något hjärnspöke så skall jag väl inte bråka med mig själv.

Innan jag försvann i den N^2 rymd som jag är i när jag inte skriver så inhandlade jag lite av produkten ovan. Måste säga att jag snabbt fastnade för den, högkvalitativt protein med en lättförståelig innehållsdeklaration och lätt upplöst i mjölk.

Men tillbaks till headerns innehåll.

Någonting jag ofta försökt att förlika med mig själv över årens gång, och någonting jag gärna pratar med folk i min  omgivning som gillar att träna mycket (ca fem dagar eller sju gånger per vecka) är att jag måste inte kunna lyfta tyngst, eller springa snabbast, för att för mig så är löpning och styrketräning bara komplimenterande aktiviteter vars syfte är att förstärka mig i min kamp sports träning. I och med att kampsport ofta sker under strukturerade former med en Coach, tränare Sifu, sensei, guru vad man önskar, så är det oftast även låst till fasta tider. Och när man har rutiner i livet som låser upp stora segment av sitt liv (Fast arbete/familj/annan hobby/välgörenhet) så kommer det oundvikligen ske att man behöver ta på sig extra pass för att hålla sig aktiv. Alternativt att man behöver fler pass än de som finns tillgängliga. Svårigheten i detta ligger givetvis i (som ni säkert redan sett) att man inte kan låta den tertiära aktiviteten ta över tiden eller energin som behövs till den primära aktiviteten.

Det jag försöker säga är att det är svårt att hålla detta under två omständigheter

A) Fighters, kampsportare, budokas är oftast av naturen högst tävlingsinriktade. Jag nämnder dessa då jag inte har så mycket egen erfarenhet av lagsporter. Och i och med den tävlingsinriktade naturen så kommer det naturligt att man pushar sig själv litet extra, och vill springa litet snabbare, lyfta mer, simma bättre. Och den ansträngningen kommer förr eller senare skära in på din huvudsyssla.

B) Det är lätt hänt, åtminstone för mig, att när du går på gymmet på morgonen eller springer efter träningen eller dylikt, att man tar på sig en extra belastning som tar energi från det man egentligen ville stärka, tex, man går upp tidigare och går till gymmet, har en hård dag med sina barn, någon blir sjuk eller det är en pissig dag på jobbet.
"äh, du tränade ju ändå imorse" men då har man skapat ett falskt sorts nöje, som kommer att börja påverka ens prestation.


Nämner ironiskt nog detta för att jag denna vecka har varit rätt nöjd med året start. Men det är viktigt att komma ihåg att detta är bara början.