i laugh, you cry, you'll probably leave.
Tänkte jag skulle prata lite om vanor man etablerar när man tränar. jag hade en kul diskussion med människorna på mitt jobb (jag är bättre än alla andra, för jag ser varken kön, färg eller etnicitet på människor, jag ser bara gråa blobbar av okänt kön som talar) en av dem etablerade att de aldrig skulle kunna gå ner i vikt för att de är vanemänniskor, varpå jag etablerade att det går utmärkt att bryta vanor, och som en vaneberoende människa är de YPPERLIGT utrustade för att ta sig an nya träningsvanor, på samma sätt som att jag gör ca sextio armhävningar och hundra sextio situpps varje morgon, så kan de ersätta sina onsdags-chips-belöningsdagar (actual phrasing) med en promenad eller typ lite rolig kampsport.
Jag fick då veta att jag var en ohälsosam träningsnarkoman som dödade mig själv, jahapp blobbert då går jag och dricker mitt kaffe utan socker och grädde vid datorn.
Vanor är faktiskt en av de första sakerna som är väldigt viktiga att bryta när man försöker ändra sitt liv, en bra vana för mig att försöka ändra efter behag är frukost. Jag åt i ca åtta år samma frukost, 3 DL havregryn, lite vatten, ett grönt äpple och eventuellt en blodgrape. Varpå jag inte kan äta gröt utan att må lite illa numera.
på sistone har jag ersatt detta med gröten nedan (shout-out to thug-kitchen the most badass food blog around)
http://thugkitchen.com/post/51561424744/dont-give-me-that-i-dont-eat-breakfast
Men på sistone så har jag börjat tröttna på att köpa quinoa och havrekross, så jag testar något nytt, jag knåpar ihop lite fruktsallad på helgerna för att krubba i mig på morgonen. Så förra veckan fick vi det här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar