Dad' bod

Just nu så är det dags, nu händer det, ny vecka/månad/år/efter semester, det är min tid, det är mig det handlar om NU ÄR DET FUCKING GOOOOOOO!

Följt av ett par veckor, månaders intensiva träningsbilder på facebook , och en massa brist på självdistans så är det tillbaks till gamla vanor.

Låter det bekant? Inte? Nej jag har ju inte facebook så det gäller inte mig....eller?

Jag tror att alla som står med tårna över 30-års gapet har erfarit någonting liknande, om än inte i funktion så i form. (som vi vill komma i?)  man får en plötslig uppenbarelse, man är på väg till bussen, man ser någon som "kunde ha varit jag, om jag bara fortsatte" man känner att man är oattraktiv för sin partner.

Jag tror inte att det finns en dålig anledning att träna, den sistnämnda är väl snudd på, då det snarare har att göra med dålig kommunikation samt att man är missnöjd med sig själv.

Jag har i alla fall bestämt mig för att försöka komma ur den här sirapsbyggda sockerfällan jag, inte ens har ramlat i, jag lade mig ner i den och rullade runt, förnöjd smackandes med läpparna av glädje.

Så mitt nya mål är

* hemlagar fyra gånger i veckan
*träna MINST tre gånger i veckan
* komma under nittio KG innan December.


Nu, det sistnämnda är lite av en osannolikhet, då jag har snavat över nittio i snart...fyra? Kanske fem, men fyra verkar rätt. Men jag behöver ett bra mål, men mer om alla "mål" och påtagliga häckar man hoppar, så rör det sig om att jag vill kunna må bra igen, jag vill känna mig "fit", så den här veckan blir no mercy, se vad jag springer 2KM på, vad jag "baslyfter" i samtliga veckopass.

Jag återkommer när jag är igång. Men det finns ingen bättre tid att få igång bra vanor än idag, för snart har morgondagen redan anlänt. Och passerat oss vid.